07:29:04
Maja - Storytell
Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Vi har ju trots allt svenska som modersmål, alltid nånting att skylla på men om det räddar Felicia i denna situation är oklart. Det som hände var att vi skulle checka in på vårt hostel i Kaikoura och nämnas bör att det var en lite lätt förvirrad man som satt i receptionen. Hursom så började jag med att säga mitt namn, Sofia fyllde i med sitt och sen frågar gubben efter:
- And the last name?
Varpå Felicia svarar:
- Me? Ohman
Gubben skriver ner namnet och hälsar oss välkomna men när vi sneglar ner på vad han skrivit ner står det alltså Meoma. Han ville helt enkelt ha förnamnet på den sista av oss tre, Felicia tolkade det som att han ville ha hennes efternamn. Så inte många rätt under den minut vi pratade med honom, men erkänn, Meoma är ett sjukt coolt namn så varför inte fortsätta med det??
En till händelse som vi kan dela med oss av utspelade sig också i Kaikoura. Vi hade varit och handlat och var påväg tillbaka till hostlet när vi passerade några lastbilar. Sofia rynkar på näsan och säger:
- Uh det luktar kossa...
Två sekunder senare hör vi ett högt "MMMUUUUU" och när vi tittar i springorna på lastbilen så är den mycket riktigt fullastad med kossor, mitt på en gata i stan..
Jag hade gett så mycket för en bild på Sofias ansiktsuttryck för det var verkligen oslagbart!! Lite nya vänner är dock aldrig fel, människor och kossor är ju på ungefär samma nivå.
Så Kaikoura levererade på många olika fronter, delfiner, namn och lite kossor. Ett trevligt dygn helt enkelt!